Idag har jag levt farligt, tömkört en häst…
Tänkte tömköra Ängla idag och skulle hämta henne i hagen. Och som vanligt matade jag bort de andra två med ett par höhögar för att kunna komma förbi ut med Ängla. Men när vi var 40 meter från Bjellra spökade dräktighetshormonerna och hon kom rusande mot oss som en kamikaze. Ängla blev livrädd och for åt ett håll medans jag hängde kvar i yttersta grimskaftsänden skrikandes och viftandes åt surtanten. Och surtanten gav sig och vi kunde utan fara för våra liv ta oss ut från hagen. Vet inte vad som tagit åt Bjellra, hon har aldrig varit sådan här förut.
Borstade av Ängla och tog fram huvudlaget och då vaknade den surtanten och bet mig på första bästa ställe och det var inget skönt ställe kan jag säga. I alla fall fick vi på gjord och tömmar och begav oss iväg ut. Och undan gick det, och jädrans vad det gick hit och dit förbi grannens hästar. Jag blev svett redan där. Då vaknade surtanten i mig och jag blev lite lätt stöning och styrde mot långa rundan. Redan halvägs runt insåg jag mitt lilla misstag av vägval efter vi haft en mindre batalj för att komma över en bro rann svetten i rännilar innanför tröjan. Ängla stövlade på i samma tempo och lilla jag hängde på efter bästa förmåga. Det var då jag började känna att den gamla kroppen inte riktigt var med och hjärtinfarkten var nära. Ny liten batalj när vi skulle över nästa bro och jag tänkte att slutet var nära men när hon kom på att vi var på hemväg infann sig plötsligt lugnet och Ängla skrittade på i ett alldeles lagom nordistempo sista biten hem.
Kände mig rätt nöjd trots allt, 3 km i raskt tempo är inte så illa efter vinterdvalan, kan nog bli en upprepning någon dag…
