Wallarp

De är inte nödbedda nu när man ropar på dem, börjar bli dags att tänka på att ta hem från betet.

Lyckades få det här fina fotot på Tindra i kvällssolen.

Häromdagen var det dags igen för hovvård. Lady fick på skor igen så vi kan ta oss ut med vagn efter det långa ofrivilliga uppehållet.
På fotot var det Änglas tur och det råder väl inte så stor tvekan om att hon är dräktig 😅

Det man väntat på hela vintern – årets första fika ute 😊☕

Älskade häst – Som jag längtat efter att få rå om honom igen 🙂

Ute, eller skall man säga utsläppt, i stallet för första gången på närmare 16 veckor. (om man bortser från en kort sejour för ett par månader sedan när jag fick släpa mig ut för att titta till en kolikhäst) Kunde gå ut helt för egen maskin utan kryckor! Ni anar inte vilken känsla det var att få träffa hästarna igen, bl a dessa två. Leo tyckte tydligen inte jag luktade som jag skulle eller så hade han bara glömt bort mig 😉 Nu blir det en sväng ut varje kväll och bara all is och snö är borta kan jag nog ta mig ut och ta hand om lunchfodringen 🙂

Nu var det länge sedan jag skrev något här och det har sin förklaring. Jag ramlade och landade på ena knäet i början av november. Fick en kompression och krosskada. Blev operation och hoplappning med platta och skruvar. Sedan dess har jag inte varit utomhus utom för besök på sjukhus och fysioterapi. Har varit jättejobbigt och inte helt utan smärta, åtminstone de första veckorna. Så det har inte funnits så mycket att skriva om liksom.
Nu börjar det bli bättre och jag kan gå inomhus utan kryckor. Så snart is och snö är borta skall jag börja ta mig ut. Framför allt ta mig ut till hästarna, jag har knappt sett dem under den här tiden.

Inte hänt så mycket sista veckorna, vi kör Rut en del och snickrar och målar. Regnat i stort sett varje dag, passade på att ta ett foto i ett sällsynt uppehåll i regnandet och solen lyckades komma fram några minuter.

Idag var jag iväg och chippade ett föl igen. Och denna gång var det ett efter Glomstadgutten och mor Wallarp Sol. Och liiite partisk är jag nog men det kan vara ett av de sötaste Nordsvenska fölet jag sett. Eller vad tycker du?

Det är inte bara körträning, i söndags träningsflätade jag Rut. Mer än 30 år sedan sist och då var det klenbeningar med klen man 😉
Två timmar och ett antal svordomar senare…
Och nu ur med rubbet och börja om på fredag. Har inte behövt fläta tidigare men eftersom lördagens tävling går i LA och därmed ingår presentationsmoment. Vore ju dumt att tappa någon poäng för att man inte flätat.
Kommer mer info om tävlingen senare i veckan.