Wallarp

Ikväll var jag bara tvungen att springa in och hämta kameran när solen gick ned. Fantastiskt vacker utsikt från gården ikväll.
Och passade också på att fota en annan Sol när hon gick förbi i hagen
Sol har hunnit bli 7,5 månader nu och har vuxit en hel del

Det var inte helt enkelt att ge sig iväg till träningen i lördags. När jag skulle köra fram lastbilen så att allt var klart för lastningen senare så fanns det bara muskelservo på den
Jahaja, vilken tur då att vi har ett hästsläp också. Bara det att smarthusse hade skottat in den… Bara att ställa sig och skotta, men jag insåg ganska snart att det var lönlöst. Husse var i Leksand och hämtade hem Athena och Izzy från parningen men skulle hinna hem till 17-tiden. Goda råd var nu dyra, ringde till Stina som skulle rida sina pass senare på kvällen och tack snälla Stina för bytet av tid! Nu fick jag rida 19.30 istället.
Bara för husse att springa ut och skotta när han kom hem, synden straffar sig själv som man brukar säga haha.
Tur då att passet gick så bra och jag var på betydligt bättre humör när vi kom hem.

Nu skall bara bilen lagas då, sonen konstaterade att det var ett läckage i en koppling till servon. Del är beställd och nu hoppas vi bara att det är den…

Här är den lilla elaka trasiga saken…

Alla vet vi hur det brukar bli när man skall fota hästar som går lösa i hagen. Och har man ingen hjälp som styr upp det hela så är det dömt att misslyckas från början.
Så jag gick ut med kameran med intentionen att ta misslyckade hästfoton. Och visst lyckades jag med det. Men faktum är att en del blev lyckade på ett misslyckat sätt

Ganska söta ändå, eller hur? Sen fanns det ju någon som fullständigt struntade i mig och kameran och vände bästa sidan till…

Nu var det riktigt länge sedan det skrevs något på bloggen. Men nu är det dags att sätta fart på den igen. Har hänt mycket sedan sist men det mesta finns att läsa i kortformat på nyhetssidan.
Just nu tränar vi Ängla inför körtävlingar i vår, den första blir 1 maj på Lillerud. Då är det dressyr och precision.
Nu på lördag börjar vi träning i Working Equitation, hoppas på tävlingsstart där senast under hösten.
Vi tränar också en del med Sol, hon lär sig att stå på gången, lyfta fötter, ha träns på och bor nu i egen box på nätterna. Det vill säga sådana saker som en 7 månaders fölunge bör kunna.

I söndags åkte vi till Tjällmo och Fredrika Pettersson för att lämna Alf som har flyttat dit för gott. Det känns bra eftersom vi köpte hans fina mamma Ängla av Fredrika. Vi skulle också hämta hem Tindra som varit där på inkörning en tid.
Vi fick också se lite vad Tindra och Fredrika pysslat med under hösten. Tindra går stadigt i kälke nu men kan bli lite bekymrad när det dyker upp något nytt runt omkring henne. Så nu får vi jobba lite med miljöträning framöver.

Tindra och Fredrika
Dags att åka hem

För några dagar sedan åkte Tösen till Hanna Lundberg för fortsatt inridning och försäljning. Och redan på tredje dagen åkte sadel på för första gången och Hanna satt upp och red med ledare. Det var 7:e gången hon blev riden och första gången med sadel. På fjärde dagen provades på att trava med ledare och det gick hur bra som helst. Inte ens snögubbar, skyltar och annat otäckt distraherade. Det börjar i alla fall bra.

Spännande fortsättning följer när Hanna och Turbo kommer hem från clinicen för Patrik Kittel. Skall nästan bli lika spännande att höra hur det gått där.

Första uppsittningen med sadel.

Andra dagen.
Första traven.

Idag har jag levt farligt, tömkört en häst…

Tänkte tömköra Ängla idag och skulle hämta henne i hagen. Och som vanligt matade jag bort de andra två med ett par höhögar för att kunna komma förbi ut med Ängla. Men när vi var 40 meter från Bjellra spökade dräktighetshormonerna och hon kom rusande mot oss som en kamikaze. Ängla blev livrädd och for åt ett håll medans jag hängde kvar i yttersta grimskaftsänden skrikandes och viftandes åt surtanten. Och surtanten gav sig och vi kunde utan fara för våra liv ta oss ut från hagen. Vet inte vad som tagit åt Bjellra, hon har aldrig varit sådan här förut.

Borstade av Ängla och tog fram huvudlaget och då vaknade den surtanten och bet mig på första bästa ställe och det var inget skönt ställe kan jag säga. I alla fall fick vi på gjord och tömmar och begav oss iväg ut. Och undan gick det, och jädrans vad det gick hit och dit förbi grannens hästar. Jag blev svett redan där. Då vaknade surtanten i mig och jag blev lite lätt stöning och styrde mot långa rundan. Redan halvägs runt insåg jag mitt lilla misstag av vägval efter vi haft en mindre batalj för att komma över en bro rann svetten i rännilar innanför tröjan. Ängla stövlade på i samma tempo och lilla jag hängde på efter bästa förmåga. Det var då jag började känna att den gamla kroppen inte riktigt var med och hjärtinfarkten var nära. Ny liten batalj när vi skulle över nästa bro och jag tänkte att slutet var nära men när hon kom på att vi var på hemväg infann sig plötsligt lugnet och Ängla skrittade på i ett alldeles lagom nordistempo sista biten hem.

Kände mig rätt nöjd trots allt, 3 km i raskt tempo är inte så illa efter vinterdvalan, kan nog bli en upprepning någon dag…

Så blev vår nya inkörningsrockard färdig för leverans. Bara att bege sig och hämta den. Och den var verkligen jättefin. Sätena skulle egentligen varit lite mörkare vinröda men eftersom de i så fall skulle blivit lite åt det bruna hållet så fick det bli så här.
Kul att träffa Mats och Matilda på Tidaholmsvagnar igen. Vi hade mycket att prata om. Trevligt också att handla av dem, då vet man att man kan få all hjälp med rockarden i framtiden om det skulle bli problem eller om vi vill ändra något på den. Den möjligheten finns ju inte på en importerad vagn, värt att lägga till lite pengar om man har den möjligheten.

Så här blev den
Fanns en del annat att titta på:

Projekt sadelkammare har varit på gång i ett antal år nu. Och i höstas tyckte husse att det var dags. Det tyckte inte jag eftersom det borde ha påbörjats under våren för att bli klart till hösten. Men envis som en röd gris osv… Så nu står vi med ett projekt mitt i vintern igen. Som tur är börjar det närma sig slutet. Inredningen har börjat komma på plats och lite grejor har jag kunnat bära in.
Från början var det här gamla ladugården, eftersom det var ett litet torpställe från början fanns det bara plats för två kor och ett par bås till någon kalv och gris. Den gamla inredningen fanns tom kvar med båsplatserna när vi köpte gården. Sedan dess har vi haft provisorisk hästbox och spilta där och senare minigrisar och getter. Men nu blir det inga djur där mer.

Vi fick börja med att byta ett utav fönstren, det var ganska slut…

Det nya börjar komma på plats

Och så här blev det (skall drevas och putsas kring det också)

Man udnrar ju om det skall bli ordning i det här kaoset??

De sadelhängare jag sett på nätet föll inte i god jord här hemma, husse bara muttrade något om dyrt och onödigt. Och visst är det alltid så att det man fastnar för är naturligtvis det dyraste och de jag sett kostade ca 2000:- styck. Så jag höll faktiskt med, roligare kan man ha för pengarna. Så vi tillverkade egna, mestadels av överblivet byggvirke. Betasde och lackade dem, tycker de blev helt ok.

Skruva skruva

Vi köpte också två rejäla täckeshängare med plats för totalt 12 täcken. Och så här långt har vi kommit nu.

Igår provade jag maratonselen för första gången på Ängla. Och många remmar hit och dit är det . Men visst är den snygg? Skall bli kul det här att provköra.

Men det roligaste av allt var att när jag höll på att spänna gjorden började det röra sig i Änglas mage. Oj vad fölet sparkade. Lite förvånad blev jag, Ängla är sist ut i raden att föla, hon skall ha i maj, Tindra och Julia skall ha redan i mars och på dem har jag inte sett något liv ännu.
Och kolla magen…