Wallarp

Nu tar vi träningen till nya höjder Eller andra bullar för Ängla, nu kan hon inte fuska…
Vi har skaffat en pulsmätare för häst.
Den består av ett bälte med en sensor som man sätter på hästen. Till den ansluter man trådlöst en pulsmätare, den är faktiskt nästan som en liten dator i sig själv. Den sätter man fast på vagnen och via den kan man hela tiden följa hästens pulsslag. Och annan information om man vill. Till denna kopplas också en gps och vips får man också info om hur långt man kör, hur fort och på vilken höjd. Väldigt fiffigt.

Men sen kommer det fiffigaste av allt, när man kommer hem tar man av pulsmätaren från vagnen och kopplar upp den trådlöst till datorn. Då förs all information om dagens pass över till det medföljande träningsprogrammet.

Så här ser programmet ut, lite lätt tillsnyggat, i original är det någon sådan där klenbening som springer. Mycket bättre så här va?

I programmet lagras all information om träningspassen och man kan föra en dagbok dag för dag med egna anteckningar. T ex om hur man tyckte hästen var i humör, temp, underlag, väder osv osv.
För varje vecka summeras längd och tid man kört. (eller inte och då får man skämmas och ta nya tag).
I helgen som var körde vi med mätaren båda dagarna och det var otroligt intressant att se hur pulsen varierade med tempo och ansträngning. Men det positivaste av allt var att hon gick ned fortare i puls än vi kanske trott. Med andra ord är hon hyfsat tränad och i form.
Nu kan vi gå vidare och öka på träningen och hela tiden följa så att vi inte överanstränger henne. Eller om vi rent av kan gå på lite hårdare.
Spännande fortsättning följer.
Jag kommer att skriva mer om hur det går framöver.

Alla vet vi hur det brukar bli när man skall fota hästar som går lösa i hagen. Och har man ingen hjälp som styr upp det hela så är det dömt att misslyckas från början.
Så jag gick ut med kameran med intentionen att ta misslyckade hästfoton. Och visst lyckades jag med det. Men faktum är att en del blev lyckade på ett misslyckat sätt

Ganska söta ändå, eller hur? Sen fanns det ju någon som fullständigt struntade i mig och kameran och vände bästa sidan till…

Nu var det riktigt länge sedan det skrevs något på bloggen. Men nu är det dags att sätta fart på den igen. Har hänt mycket sedan sist men det mesta finns att läsa i kortformat på nyhetssidan.
Just nu tränar vi Ängla inför körtävlingar i vår, den första blir 1 maj på Lillerud. Då är det dressyr och precision.
Nu på lördag börjar vi träning i Working Equitation, hoppas på tävlingsstart där senast under hösten.
Vi tränar också en del med Sol, hon lär sig att stå på gången, lyfta fötter, ha träns på och bor nu i egen box på nätterna. Det vill säga sådana saker som en 7 månaders fölunge bör kunna.

För ett par veckor sedan var jag och Ängla på kurs för Stefan Spak i Working Equitation. Jag tycker det gick bra även om vi var lite trötta efter ett dressyrpass på ca 2 timmar….
Instruktioner och lite välförtjänt vila.
Slalom
Mer slalom
Här var vi inte riktigt med på vad vi skulle göra…
Skall jag verkligen gå på den?
Okej då

I söndags åkte vi till Tjällmo och Fredrika Pettersson för att lämna Alf som har flyttat dit för gott. Det känns bra eftersom vi köpte hans fina mamma Ängla av Fredrika. Vi skulle också hämta hem Tindra som varit där på inkörning en tid.
Vi fick också se lite vad Tindra och Fredrika pysslat med under hösten. Tindra går stadigt i kälke nu men kan bli lite bekymrad när det dyker upp något nytt runt omkring henne. Så nu får vi jobba lite med miljöträning framöver.

Tindra och Fredrika
Dags att åka hem

I augusti var det premiering på Arvika travbana. Vi var där för att göra körprov och stamboksföra Ängla. Alf var med på fölmönstringen och Sara var med i 3-årsringen.
Det gick sammantaget bra kan man väl säga, gick inte som tänkt med Sara. Men Ängla fick godkänt på körprovet och stamboksfördes med 40 poäng. Alf fick 39 poäng med ) på typen! Sara fick ”bara” 37 poäng, hade nog trott att hon åtminstone skulle landat på 38 eller 39.

Ängla och Alf tränar inför körprovet.

Och här gör vi körprovet.

Visst var Sara värd ett par poäng till?

Mycket har hänt sedan sist…

I helgen var jag och Ängla på körträning på Hannäs Hästcenter. Det gick riktigt bra faktiskt. Vi var där även förra helgen, då var det lite väl blött kan man säga. Bilderna är från den helgen.

För några dagar sedan åkte Tösen till Hanna Lundberg för fortsatt inridning och försäljning. Och redan på tredje dagen åkte sadel på för första gången och Hanna satt upp och red med ledare. Det var 7:e gången hon blev riden och första gången med sadel. På fjärde dagen provades på att trava med ledare och det gick hur bra som helst. Inte ens snögubbar, skyltar och annat otäckt distraherade. Det börjar i alla fall bra.

Spännande fortsättning följer när Hanna och Turbo kommer hem från clinicen för Patrik Kittel. Skall nästan bli lika spännande att höra hur det gått där.

Första uppsittningen med sadel.

Andra dagen.
Första traven.

Idag har jag levt farligt, tömkört en häst…

Tänkte tömköra Ängla idag och skulle hämta henne i hagen. Och som vanligt matade jag bort de andra två med ett par höhögar för att kunna komma förbi ut med Ängla. Men när vi var 40 meter från Bjellra spökade dräktighetshormonerna och hon kom rusande mot oss som en kamikaze. Ängla blev livrädd och for åt ett håll medans jag hängde kvar i yttersta grimskaftsänden skrikandes och viftandes åt surtanten. Och surtanten gav sig och vi kunde utan fara för våra liv ta oss ut från hagen. Vet inte vad som tagit åt Bjellra, hon har aldrig varit sådan här förut.

Borstade av Ängla och tog fram huvudlaget och då vaknade den surtanten och bet mig på första bästa ställe och det var inget skönt ställe kan jag säga. I alla fall fick vi på gjord och tömmar och begav oss iväg ut. Och undan gick det, och jädrans vad det gick hit och dit förbi grannens hästar. Jag blev svett redan där. Då vaknade surtanten i mig och jag blev lite lätt stöning och styrde mot långa rundan. Redan halvägs runt insåg jag mitt lilla misstag av vägval efter vi haft en mindre batalj för att komma över en bro rann svetten i rännilar innanför tröjan. Ängla stövlade på i samma tempo och lilla jag hängde på efter bästa förmåga. Det var då jag började känna att den gamla kroppen inte riktigt var med och hjärtinfarkten var nära. Ny liten batalj när vi skulle över nästa bro och jag tänkte att slutet var nära men när hon kom på att vi var på hemväg infann sig plötsligt lugnet och Ängla skrittade på i ett alldeles lagom nordistempo sista biten hem.

Kände mig rätt nöjd trots allt, 3 km i raskt tempo är inte så illa efter vinterdvalan, kan nog bli en upprepning någon dag…

Så blev vår nya inkörningsrockard färdig för leverans. Bara att bege sig och hämta den. Och den var verkligen jättefin. Sätena skulle egentligen varit lite mörkare vinröda men eftersom de i så fall skulle blivit lite åt det bruna hållet så fick det bli så här.
Kul att träffa Mats och Matilda på Tidaholmsvagnar igen. Vi hade mycket att prata om. Trevligt också att handla av dem, då vet man att man kan få all hjälp med rockarden i framtiden om det skulle bli problem eller om vi vill ändra något på den. Den möjligheten finns ju inte på en importerad vagn, värt att lägga till lite pengar om man har den möjligheten.

Så här blev den
Fanns en del annat att titta på: